Skepticismen om yttervärlden behandlar problemet av att beskaffningen hos en yttre fysisk värld är något vi inte med säkerhet kan veta. Vi kan inte ens veta om den verkligen existerar, då vi aldrig kan göra en objektiv bedömning utav den, då allt vi förutsätter och tycker oss veta kommer från vår subjektiva uppfattning om hur vi hittils uppfattat den.
Många menar att skepticism mot yttervärlden är felaktig då det helt enkelt måste finnas en yttervärld, eftersom motsatsen verkar otroligt och att vi inte skulle ha de upplevelser vi har om de på något sätt inte kan förklaras faktorer som kommer utifrån oss själva (Nagel, 1991). Problemet menar skeptikern är hur dessa yttre faktorer ska kunna bedömmas på ett riktigt sätt, då det inre medvetandet är det enda som kan avgöra dessa faktorers trovärdighet. Dessutom kommer själva idén om att yttre faktorer kan användas till förklaring, just från det inre medvetandet (Ibid.). Skeptikern arumenterar att man kan härleda resultat ur slutledningen att vi inte vet vissa saker att vara sanna.
Om vi inte med säkerhet kan hävda att vi t.ex. inte är en brain-in-a-vat, att jag inte drömmer eller att jag inte styrs av en ond ande (premiss 1), så kan jag inte med säkerhet heller hävda att den yttre världen verkligen existerar (premiss 2), således vet jag inte att den yttre världen existerar (premiss 3) (DeRose, 1999). Invändningen kan vara att resonemang av denna form är inkonsekventa, då man kan veta något även om det påståendet är falskt.
Att man tror något är sant räcker inte för att det ska vara det. Men denna skeptiska hypotes innehåller ej någon premiss som innebär att man måste vara säker på den för att veta den. Därför kan man rendera denna skeptiska hypotes som logiskt giltig. För att kunna säga att man inte är en BIV, drömmare eller demonstyrd måste man kunna härleda det från en situation där man är det, vilket inte är möjligt, då den subjektiva upplevelsen är exakt likadan oavsett om man är en BIV (eller något annan skeptiskt föreställning) eller inte. Då stämmer den första premissen och man kan logiskt säga att man inte med säkerhet kan hävda att man inte är en BIV eller dylik skeptisk föreställning (DeRose, 1999).
I DeRoses (1999) artikel redovisas Moores invändning mot den första premissen där han vet att han t.ex. står upp, därför vet han inte med säkerhet att han drömmer, således vet han att han inte är en drömmare Det resonemanget anser Moore vara mer rationellt än att acceptera den skeptiska slutsatsen.
Invändningen mot den skeptiska hypotesens andra premiss vilar på konjunktiva villkorsbisatser och behandlas i Derose's artikeln av Nozick. Det som behövs för att en individ skall veta ett påstående P är att individen tror på P och att P är sant. Dessutom måste både de konjunktiva villkorsbisatserna ”Om P inte var sant, skulle individen inte tro P” och ”Om P var sant, skulle individen tro P” vara sanna (DeRose, 1999:14). Alltså om påståendet P inte är sant (att du är t.ex. en BIV), skulle du ändå tro P (att du kan vara t.ex. en BIV). Nozick menar här att förutsättningen för kunskap om den yttre världen är fullgoda, men du vet inte att du inte är t.ex. en BIV. Detta gör att den första premissen stämmer, med att den andra premisse är falsk (DeRose, 1999).
Min egna bedömning av argumenten för den skeptiska hypotesen är att den verkar starkare än invändningarna mot den. Jag anser att Moores invändning i DeRoses artikel faller på argumentet att han aldrig objektivt kan veta att han står upp. Dessutom anser jag att den konjunktiva villkorsbisatsen om BIV påståendet är falskt. Om det är sant att man är t.ex. inte är en BIV, så skulle jag inte tro att var en BIV, vilket har fullgoda kunskapsegenskaper. Problemet ligger ju i att det inte går att bevisa någon sanning i det, det är ju möjligheten att jag skulle kunna vara en BIV som gör att jag skulle tro det även om vi inte vet ifall det är sant. Visste jag att det inte var sant skulle jag inte tro på det. Men nu vet jag inte det. Jag vet bara att jag med säkerhet inte kan veta att jag inte är t.ex. en BIV.
Referenser
DeRose, K. (1999). Introduction: Responding to Scepticism. I Keith DeRose & Ted A. Warfield (red:er), Scepticism: A Contemporary Reader. Oxford: 1999.
Nagel, T. (1991). Vad är Meningen med Alltihop?. Nora: Nya Doxa. pp. 11-27.
