Kände mig jättehungrig när jag vaknade. Började göra några mackor, men kände mig inte sugen på det. Jag ville äta färsk rå veganmat. Detta fick bli en rå-söndag! Gick till butiken och köpte ekologiskt för 9 €. Fick mer än det bilden visar. 4 bananer till, några tomater, 5-6 morötter, en till broccoli, mer spenat, resten av vitlöken, 10 äpplen till och 2 mangos!
Jag gjorde en stor härlig mix sallad. Till det serverades mango och persilja sås som jag gjorde i blendern och lite gazpacho jag mixade ihop igår.
Bilden gör inte måltiden rätta. Det var en sådan underbar mix av fruktighet, sötma, mineral, jordighet och syrlighet.
Är det någon som vet av något bra recept för endiver? Dessa är nämligen rätt billiga har jag märkt, men jag har aldrig lagat något med den ingrediensen förut.
Lördagskvällen lider mot sitt slut. Har bara chillat ikväll. Skrivit sista orden på resultat delen av vårt projekt. I eftermiddags har jag suttit och sammanställt statistik från en internet enkät som undersöker Generation Y's föreställningar ur ett internationellt perspektiv. Skrev en liten inledning där bakgrunden till undersökningen förklarades, därefter skrev jag kanske 1,5 A4 text som förklarade de fyra olika figurerna jag skapat. Ville inte skriva mer, då jag inte har fått veta till 100 % var i arbetet dessa skall användas. Kan vara så att Loïc imorgon vill klippa och klistra för att få det att passa bättre till det folk har skrivit på franska. Därför gick det ganska lätt att skriva, jag uppmärksammade bara uppenbara korrelationer. Hade tänkt att göra en upplevelse figur, där olika pilar uppvisar hur äldre Generation Y skiljer sig från yngre Generation Y rörande interna och externa kommunikations kanaler. Varje pil skulle vara till hälften uppbyggd av procentsatser av vilka nationaliteter som svarat så och andra halvan visar genusprocentilen. Satt och funderade på den kartan ganska länge. Men sen insåg jag det jag skrev lite tidigare, d.v.s. att jag faktiskt inte vet hur figurerna ska användas. Så det fick bli vanliga standard figurer.
Skulle egentligen suttit och gjort detta med Catharina igår eftermiddag. Men jag låg och sov hela dan. Kom hem ganska sent på torsdagkväll.. eller tidigt på fredag kan man säga. Alltid lite mysko att vara vaken när andra nyss har vaknat. Dagens äventyr har just börjat för några, medan andra vandrar slitna hemåt.
Då C var bortrest idag lördag så valde jag att tvär skriva ihop det själv, som ett litet förlåt till att jag sov bort hela fredagen.
Resten av kvällen har spenderats lyssnande på musik och filurandes runt på internet. Äter chips med ätpinnar för att inte få flottiga fingrar och smutsa ner datorn.
I eftermiddags åskade det riktigt ordentligt här i Troyes! Såg kanske 10-15 stora ordentliga blixtar. Var ute på en funderingspromenad just när det började. Blev dyngsur på mindre än en minut. Det luktar så annorlunda när det åskar och stormar. Städer luktar inte riktigt stad längre. Man tror nästan att man är ute i det vilda.
Våren i Champagne: I det franska klassrummet: "Den franska studiekulturen skiljer sig en hel del från den svenska, vilket yttrar sig i en hel del skillnader i miljön i klassrummet. För de..."
Ett inlägg om hur det är att gå masterprogram i Frankrike skrivet av Louise! Det beskriver vår skolgång på pricken!!
Det är söndagskväll och jag sitter med en påse nötter och ett glas rött. Har kollat lite serier på datorn. Just nu kollar jag fjärde säsongen av Six feet under. Jag bara slappar. Borde egentligen sitta och läsa mer inför tentan på tisdag. Men jag kände mig tömd på energi efter helgens skolarbete. Vi har deadline imorgon för vårt grupparbete om Generation Y. Jag tog på mig att skriva tre kapitel av arbetet. För nästan en månad sedan började jag skriva på det första kapitlet som behandlar Web 2.0, men sen har jag bara skjutit på det. I torsdags tänkte jag att jag ju har hela helgen på mig. Hur lång tid kan det egentligen ta. Inledningsvis satsade jag på att runda av kapitlena kring 2,500 ord. Men det var en plan jag snabbt övergav.
På fredag eftermiddag efter skolan tänkte jag sätta igång. Men Louise och jag hade lovat att medverka i en reklamfilm några elever från ESC Troyes jobbar med. Så vi gick till en bar och spelade in en reklamsnutt med dem.. där vi låtsas prata, för att sen skåla med tomma champagneglas! Om det låter konstigt, så var det för att det var rätt konstigt. Men tydligen var det själva poängen med filmen. Våra franska kollegor lovade att skicka länken där filmen kommer att publiceras, så jag bifogar den i något framtida inlägg.
Sen begav jag mig hemåt för att börja skriva på allvar. Jag hade redan gjort min efterforskning och läst alla artiklar. För att komma i stämning spelade jag några psytrance set från Saikozaurus. Jag började med att färdigställa Web 2.0 kapitlet. Men jag märkte snabbt att det jag tidigare skrivit inte riktigt passade in på det som mina andra kapitel skulle beröra. Så med ett rum fyllt av snabb mörk psytrance satte jag mig ned och skrev om inledningen. Därefter skrev jag två underrubriker på vardera 1,000 ord. Vips så var det första kapitlet klart. 2,400 ord och rätt bra flyt i texten. Klockan var 03.30 på lördagsmorgonen.
Vaknade vid halv 11 tiden på lördag morgon. Kände mig trött och omotiverad. Käkade lunch och lyssnade på en Podcast från Ricky Gervais. Nu blev jag på mycket bättre humör. Gick en kort promenad för att samla tankarna. Vid 14 tiden satte jag mig ned och började på det andra kapitlet. Detta handlade om Word of Mouth. Jag funderade och funderade, men kunde inte komma på nåt bra att skriva. Kunde inte ens komma på något bra upplägg över hur jag skulle förmedla budskapet. Så jag satte på lite psytrance och läste igenom abstract och sammanfattning på artiklarna jag skulle använda. Med en tung Derango-spellista pumpande ur högtalarna betade jag igenom artiklarna. Det var inte så många artiklar jag använde, men det tar ändå lite tid att läsa 8 abstract och sammanfattningar. Tog lite anteckningar och formulerade ett tillvägagångssätt. Klockan hade hunnit bli 17 och min mage kurrade. Valde att ta en paus och gå till den ekologiska matbutiken Louise visade mig. Handlade färska grönsaker för 10 € och gick hem för att käka. Gjorde en sorts krispig pytt i panna med potatis, pumpa, vitlök, broccoli, chili, paprika, spenat och linser. Det blev gott men lite smaklöst. Antingen har jag ätit så stark mat på sistone att jag knappt kände smaken av de färska ekologiska grönsakerna, eller också var den gröna chilin jag köpte inte starkare än en paprika. Den senare lösningen visade sig vara korrekt. På med lite soja bara så smakar det umami i alla fall.
Efter maten satte jag mig och mediterade lite. Men jag var alldeles för tankspridd, måste bli bättre på att meditera direkt jag vaknar. Men det känns alltid lite jobbigare då. Klockan var nu nästan 20 och jag kände att tiden började bli knapp. Satte på Derango igen och började jobba. Det gick mycket segt i början. Men det svåraste för mig är alltid början på ett arbete. Det tog nästan två timmar att få till en bra inledande bakgrund. På lördagskvällen var det aldrig riktigt som att skrivandet lossnade. Jag var tvungen att tvinga fram varje mening. Kl 02.30 var jag äntligen färdig. Det blev inte 2,500 ord på denna del. Vid 1,700 kände jag att det räckte. Skulle jag skriva mer så behövde jag mer källor eller ett nytt perspektiv att begrunda. Detta kändes inte så viktigt halv tre på natten. Så jag kastade in årorna.
Vaknade kl 12 och kände för att bara fortsätta sova. Tvingade mig själv upp och öppnade fönstret. Det var strålande sol, men rätt kallt. Lunchade på rester från gårdagen. Nu var det inte lika krispigt, men smakerna hade satt sig mer. Mycket smarrigt. Funderade på att meditera, men kände mig stel och omotiverad. Satte på lite lugnt Atriohm och började på det sista kapitlet. Detta kapitel skulle handla om hur Generation Y relaterar till organiserad massmedia och pressen. Det flöt på ganska bra, men jag hade så lite material att jobba utifrån så jag kunde inte skriva så mycket. Jag kunde såklart ha gjort bättre efterforskning, men det orkade jag inte göra nu. Kl 16 hade jag skrivit ett kort men bra arbete. Det blev inte mer än 1,400 ord. Alla mina tre kapitel var ganska sammanflätade med varandra. Så fort jag försökte skriva mer så kändes det bara som att jag upprepade mig. Beslutade att knyta ihop säcken.
5 minuter före vår grupps deadline kl 17, skickade jag in mina bidrag.
Helgen har gått snabbt. Jag har bara jobbat och sovit. Det hade nog varit olidligt om det inte vore för psytrancen.
Det blev en tidig st paddy's. Är nyss hemkommen från krogen. Står och lagar mat. Det blir ris. Till det wokas broccoli, vitlök, lök, ingerfära, tofu, röd paprika, zuccini, spenat, cashewnötter, champinjoner, chili och sojasås. Det doftar så gudomlig gott i lägenheten just nu.
Jag gör en dubbel laddning.. så att jag kan äta samma rätt till lunch imorgon.
Eller "konsten att bygga korthus i cykloner". Kanske "hybrisen som försvann", eller "mötet med den missriktade självgodheten". Det fanns många bra rubriker att välja mellan. Jag valde att köra på "Problemet.." eftersom dom andra rubrikerna lät mer humoristiska. Humor fanns som baktanke när jag skrev inlägget, men jag tror inte att det lyser igenom så bra. Lite sarkasm kanske sipprar igenom springorna. På grund av detta dilemma valde jag att lägga till detta förord.
Har inte haft något intressant att skriva på några dagar. Så jag lät livet rulla på för att kunna skriva en liten sammanfattning. Vill berätta att jag gnolat väldigt mycket. Saknar att kunna spela gitarr. Ofta när jag har mycket att tänka på känner jag behovet av att skriva låtar som metaforiskt behandlar det jag grubblar över. Mest troligtvis skulle de låtar jag skrivit denna vecka varit så kryptiska att de utifrån skulle te sig som osammanhängande svammel.
Jag har fått reda på resultatet av de två första tentorna vi har skrivit. I torsdags fick jag reda på resultatet av den första. Jag trodde att jag kunde ALLT om den tentan. Även om jag i ett tidigare blogg inlägg vinklade sagan för att lämna rum för ett eventuellt misslyckande, så räknade jag kallt med att få ett A. Så var inte fallet. Det blev ett C. Vilket gjorde mig väldigt besviken. Så besviken att jag ägnade en god timme åt att stirra blint rakt framför mig. I går fick jag betyget för den andra tentan. Där var jag inte lika säker på ett A, men ändå förväntade jag mig att få högsta betyg. Det gick ju inte dåligt!! Men det blev ett B istället för ett A. Nu blev jag inte lika besviken som senast, men i min inre dialog rasade en hetsig debatt (det patetiska över att bry sig om betyg VS. det patetiska i att misslyckas).
Vi har även haft en hel del grupparbeten på sistone. Dessa gillar jag inte. Allting går minst fem gånger långsammare och ett litet arbete tar helt plötsligt en hel dag. Vi skriver ett grupparbete om kommunikation bland generation Y, där jag i veckan har tagit på mig en hel del mer arbete. Vilket är tungt, men ändå roligare än de andra grupparbetena. Detta handlar i alla fall om att skriva en egen text och att tänka själv. Så är det inte i de andra arbetena. Vi hade ett grupparbete om ett Champagne märke som heter Dom Pérignon. Tre dagar innan vi skulle redovisa det tyckte de övriga i gruppen att vi borde byta märke. De hade inte påbörjat sina delar så det var sak samma för dem. De hade inte hittat bra material. Det hade inte jag heller, men jag hade ändå suttit uppe till 03 några nätter för att göra färdigt min del. Ja ja, sa jag. Sen var det bara att börja om. Skrev ett nytt arbete och förberedde en presentation. På presentations dagen var det nya problem. En i gruppen hade inte gjort sin del. Men vi redovisade ändå. Vår presentation var den sämsta av alla i hela klassen. Läraren läxade upp tjejen som inte hade gjort sitt. Inför hela klassen stod han och sa hur dålig hennes del var. Jag stod bara där. Som en liten fegis. Bara för att kunna ta åt mig lite av den skuldbelagda beröm som sipprade ner på oss andra. När en hund får en sticka i tassen så hoppar den på tre ben, den biter inte av foten. Men det gjorde vi, i vår grupp .
Denna redovisningsdag hade jag kavaj på mig till skolan. Jag tog seden dit jag kommit och redovisade i skjorta kavaj och slips. På jackslaget hade jag min Mensa pin. Det var några som frågade vad det var. När jag förklarade för en fransk klasskamrat vad det var, så underbetonade jag hela grejen. Sa bara att det var en förening jag är med i. Tyckte att mina studie resultat och redovisningar inte höll måttet. Kändes som att fransyskan i fråga skulle tro att jag ljög om mitt iq.
Det är kanske det som är problemet med att hämta bekräftelse utifrån. När man sätter för mycket värde på andras åsikter om sig själv och sin prestationsförmåga så blir det lätt bakslag. När allt är bra, solen skiner och fåglarna kvittrar så funkar det ju, men vid uppförsbackar och misslyckanden så försvinner benen underifrån. När det händer mig så blir jag en sur liten kannibal som tar första möjliga tillfälle att äta upp folks beröm , ömkan eller vad som helst. Jag blir helt enkelt en av de människor som stjäl folks energi. Det skumma är att jag själv ofta inte märker att jag slagit om till att söka medömkan istället för vänskaplig kärlek. Man kan helt enkelt bli så självcentrerad att man inte märker hur man påverkar folk runt omkring sig. Med andra ord har jag gått omkring och surat i flera dagar.
Men det är bara att ta nya tag. Man förlorar inte förrän man ger upp. Att vara smart innebär ofta att man inte behöver göra lika mycket för att få bra resultat. Detta innebär att jag klarar mig bra trots att jag är väldigt lat. Men när ett C och ett B får mig i obalans och skapar en sådan här negativ händelsekedja så räcker det kanske inte längre att bara få bra resultat. För att vara bäst så måste man lägga ner hela sin själ i det man gör. Detta glömmer jag ofta bort.
Men jag är faktiskt inte så ytlig som det kan låta. Mina tankar går till min vän... som går igenom någonting jobbigt. Att känna sig oförmögen att hjälpa är väldigt hopplöst. Mitt mentala försvar manifesterade sig tydligen i ett överdrivet behov av att känna sig duktig.
Han vaknade tidigt men orkade inte kliva upp. Vevade upp persiennen för att släppa in lite ljus. Solen sken alldeles för starkt för hans nyvakna vampyrliknande ögon. Dessutom öppnade han sitt snedfönster i köket för att släppa in lite luft. Därefter skyndade han sig tillbaka till sängen för att njuta av en ledig förmiddag. Vinden blåste ilande kallt, men det stoppade honom inte att nästan omedelbart somna om igen. Fast egentligen somnade han inte, utan föll i någon sorts halv dvala, där drömmar och verklighet sammanflätades i en sömlös kompott av två separata verkligheter. I detta tillstånd upplevde han en väldigt lång dröm, vilket förvirrade honom och omtumlade hans tidsomfattning. Med ett ryck flög han upp ur sängen, bara för att inse att inte ens fem minuter har passerat. Han sätter på duschen, går ut i rummet igen, startar datorn, vänder sig om bara för att inse att badrummet är på fel sida rummet! Han vaknar av att han fryser. Klockan är nu 11 på förmiddagen. Med stor misstänksamhet utforskar han lägenheten för att försöka hitta en ofabricerad referenspunkt som bekräftar ifall han drömmer eller inte. Lägenheten går bevisligen inte att lita på. En liten promenad borde lösa konundrumet. Utanför banken möter han en klasskamrat som förklarar att hon inte kunde göra sitt bankärende då banken är stängd på måndagar. Han suckar bara. Går hem skriver ett kort ganska dåligt skolarbete. Funderar ett kort tag på ifall skaparna av inception också är förvirrade tänkare, eller om de bara driver med sympatisörer till den filosofiska skepticismen. Då ingen lösning uppenbarar sig, väljer han att tänka på politik ett tag istället. Efter att en intern debatt mellan anarkism och feminism slutat i ett vinklat oavgjort resultat, känner han att andan är rätt för att fortsätta på sitt arbete om världslig lyx. Arbetet blev verkligen dåligt. Linser och ris till stående lunch för att sedan med raska steg vandra mot eftermiddagslektionen. Väl framme tar han lite på måfå upp förmiddagspromenadens anomali med en god vän, lite sådär i förbigående bara, hon förklarar att banken ofta är stängd på måndagar.. vilket får honom att le. Promenader är bra ankare. Små lägenheter är det inte. Cogito ergo sum.. räcker som bevis en dag som denna, trots att han innerst inne vet att han vill ifrågasätta även det.
Vinden blåste in en doft av avgaser, cigarettrök och nybakat bröd. Av någon outgrundlig anledning verkade det främmande språket inte så främmande när det bara uppmärksammades i förbigående. Han klättrade ut på taket genom sitt fönster på fjärde våningen för att röka en cigarett i solen. Kanske är det den stigande värmen som transporterar dofterna upp på den här höjden, kanske är det bara inbillning. Ljudet studsar på husen mitt emot vilket skapar en känsla av att befinna sig på markplan. Trots att staden är relativt liten så får alla sirener honom att föreställa sig den större. I flera dagar hade han funderat på att klättra ut på taket. Det branta delvis mosstäckta taket såg ut att väldigt sällan få besök. Mest av praktiska själ antog han, ett litet misstag och den pittoreska gatan skulle färgas röd av ungdomlig naivitet. Skulle olyckan vara framme så tänkte han sig att det vore bäst att landa mitt i gatan. Bara för att trafiken skulle tvingas stanna. Tanken av att irriterade bilförare skulle tuta och irritera sig på uppståndelsen tedde sig sanslöst underhållande i det scenario han spelade upp i sitt inre. Dessutom kändes risken av att oavsiktligt döda någon betydligt mindre mitt på gatan än på trottoaren. Dock kändes det inte lika poetiskt att landa på en bil. Nej, absolut inte på en bil. Även om pareringsmöjligheterna säkerligen skulle vara ytterst limiterade så borde man kunna böja världen lite grann. Det är ju inte så ofta man ägnar all sin energi på att ändra en enda aspekt av den annalkande framtiden. Han föreställde sig att den makt ett sådant ögonblick skulle generera torde vara obeskrivlig och fullständig. Att situationens absurdhet inte skulle manifesteras genom sorg, uppgivenhet eller ilska. Istället skulle livets sista ögonblick fyllas av en bubblande känsla av bedrift. Trafikluckor - Konsten att inte landa på en bil vid oavsiktlig och plötslig altitud förändring. Han skrattade högt när han föreställde sig sin idé i bokform som självhjälpsbok. Därefter kollade han sig nervöst omkring nere på gatan. Färdades ljudet lika lätt uppifrån och ner som nerifrån och upp. Spelade det egentligen någon roll? Nej, det gjorde det nog inte, men han visste inte hur folk skulle reagera ifall det satt en utlänning och skrattade på taket. Staden var ju som sagt ganska liten, kanske skulle denna syn tvinga någon paragrafryttare att ringa farbror polisen. Detta kändes väldigt onödigt. Bäst att bara fnissa när man filosoferar på tak. Han lade sig ner och mediterade ett tag. Hans tankar flöt ut i ingenting. Med slutna ögon infann sig ett tillstånd av viktlöshet. Det kändes som att huset under honom inte längre existerade. Han hade nog aldrig sett en fågel flyga med stängda ögon. De vet inte vad de missar. Han låtsades flyga ganska länge. Sen klättrade han in genom fönstret igen.
Lördagsnatten var kul. Söndagsmorgonen var seg. Har jobbat på två PM idag. Ett om Dom Pérignon och ett om distribution channels & Web 2.0. Var lite segt, men jag tycker om att sitta och skriva. Jag spanar ut österut över södra Troyes. Sitter och tänker på både skolan och livet.
Tar matpaus då och då. Käkar spenatgrytan från igår. Efter ungefär 3 skålar så började jag tycka om smaken. Helt fantastiskt.
Sovit mest hela dan idag. Kände mig sliten och nere igår, så jag stannade inne. Var trött men kunde inte sova. Somnade kanske halv 6 i morse. Vaknade kl 12.30. Lagade lunch, käkade och lade mig och sov ett tag till. Lyssnade igenom Dave Matthew's live spelning på Radio City. Blev på jättebra humör. Tänkte på hur vår omgivning formas av vårt humör. Hur städer kan förgöra sorgsna själar och hur lite musik kan fylla en människa med färgglada känslor.
Lagade middag. Det blev kanske det äckligaste jag lagat på länge. Tänkte göra nån sorts gryta. Använde bara konserver. Potatis konserv, grönsakskonserv, champinjon konserv, veg chop suey, spenat konserv och brysselkåls konserv. Jag tror det var spenaten som förstörde allt. Den var skitäcklig. Jag försökte krydda, göra den hetare och fixa till den. Men en avslagen och konstig bismak trängde igenom och förstörde smakupplevelsen. Satte mig i halv lotus på golvet och åt en liten skål. Tänkte att lite smärta i höft och knä kanske kan avleda smaklökarna. Så var inte fallet! Blev lite butter.
Då hörde Louise av sig och frågade om jag ville följa med på tivoli. Vi åkte pariserhjul, knäppte lite kort och vandra runt på tivolit i cirka en timme. Det var mycket trevligt. På vägen hem gick jag förbi supermarchén och köpte en taboulehsallad, väl hemma kryddade jag den med min lyxiga sojasås och min sriracha sås. Det var fantastiskt gott. Måste försöka komma på vad jag ska göra med 3 liter äckel gryta från tidigare idag. Antingen försöka tvinga i mig allt i morgon, eller dela upp bekymret på ett antal dagar. Försöka tvinga mig att äta en liten liten skål, massa gånger.
Nu ska jag hoppa in i duschen för att sedan bege mig på fest hos Karin och Malin.
Vaknade kl 08. Mediterade en halvtimme, sen duschen, frukost, kolla emailen, facebook, nyheter på webben och klä på sig. Hips haps så är klockan 09.30 och jag måste springa till skolan för att hinna dit till 09.45. Idag hade vi en till seg lektion med guy blackburn. Det enda som är underhållande med hans kurs är att han är så satans politiskt okorrekt. Han kommer från mauritius. Då och då glömmer han bort sig och berättar historier från sin tid i lyxhotell. Han berättar det som att det skulle hända just nu. Som att han har dessa samtal just vid denna tidpunkt. Han jobbar i afrika (på 80 talet) och ropar på personal av lägre rang: "hey BOY come here! Carry these bags!". Han förklarar för butlers på seychellerna att de måste göra allt gästerna vill: "Remember that you work for him now, he owns you now!".
Jag tittar mig omkring i klassrummet för att se ifall nån annan snappar upp på detta gamla apartheid snack.. men nej. Alla nickar och tycker det är bra tips. Jag har inte riktigt listat ut ifall majoriteten i klassen vill vara "den perfekta slaven" eller ifall de vill vara den som bossar över ett sånt ställe. Jag antar att de vill bossa. För så fort snubben pratar om pengar så kollar alla upp från sina papper.
Själv uppskattar jag nog själva aspekten av perfektion, mest i denna kurs. Att alltid sträva efter förbättring är något jag verkligen uppskattar. Men det har jag ju nämnt förut. Med likheten mellan holistisk new age och hårdbarkad affärsanda.
Som avslutning på lektionen visade Guy en film om framgång som använde sig av en mnemonisk teknik för att få folk att komma ihåg. Det var en enkel teknik där man relaterade uppfattningar och ord till bilder i en följd. Det är faktiskt nästan den teknik jag använde tidigare i veckan för att temporärt memorera innehåll och följd av två separata material inför tentorna. Problemet med denna teknik är att det bara sitter kvar i en vecka eller så.. eftersom allting bygger på följd så är det lätt att bryta kedjan. Själv brukar jag oftare metoden av att internt visualisera en sorts minnesträgård/ö. Där leder olika "portaler" längs olika stigar till mängder av riktiga och fabricerade platser. De fabricerade platserna använder jag till kunskap som jag tror mig behöva för framtiden. Då kan jag på ett sätt låsa in informationen utan att den påverkas av att jag besöker en verklig plats. De riktiga platserna använder jag istället för att memorera temporär information. T.ex. Om jag reser till min minnes ö, hoppar in i portalen till min lägenhet i Umeå.. så kan jag placera bilder och animeringar på olika föremål som finns i olika rum i min lägenhet.. Glömmer jag då bort en av sakerna i kedjan.. så kan jag bara vandra vidare till nästa objekt i rummet. För jag vet ju hur det ser ut!
När filmen nämnde mnemoniska tekniker så kollade Louise upp och tittade mot mig. På nåt sätt tycker jag att det är skönt att mitt vardagliga svammel verifieras från något annat än mig. Ofta får jag ett brett leende på läpparna när saker jag svamlar om tas upp i filmer, eller på föreläsningar eller dyl. Men, samtidigt har jag märkt vilken förvåning som uppstår runt omkring mig när mitt svammel blir rättfärdigat. Vilket får mig att undra ifall folk tror att jag bara hittar på allt jag säger. Nä, så är det såklart inte!! Sådär kan man inte resonera. Nu blandar jag ihop uppskattning och förvåning igen. hahaha!
Efter lektionen gick jag och några vänner på CAF (ungefär som soc) för att lämna in våra ansökningar om bostadsbidrag. Därefter skiljdes vi åt, de skulle gå till Carrefour, och jag gick en runda på stan. Hittade en ny väggbonad.
Till middag inmundigades ris och en mycket spicy grön grönsaks wok med ingefära & chili . Fick till en riktigt bra karmelisering på woken. Hittade faktiskt agave nektar på en affär inne i stan.
Idag började vi en ny kurs. Fattade inte riktigt vad den ska handla om, eller den ska ju handla om lyx, men för mig verkar det vara typ samma kurs som introduktionskursen.. bara det att denna är större. Men jag lyssnade som mest på halvläge, då jag försökte komma ihåg alla komponenter i min projekt som jag skulle förbereda inför tentan kl 17.30. Verkar dock som att vi ska åka på exkursion till Paris den 4:e April.
Efter många timmars väntande började tentan. Han hade ändrat på hela upplägget. Vi skulle inte ha förberett ett eget projekt. Istället skulle vi bara skriva en overview på ett eget valt projekt. Sen skulle vi skriva en hel sida om 5 viktiga komponenter till snubbens egen-påhittade förhandlings plattform. Jag blev mycket irriterad. Jag frågade ju honom rakt ut vad han menade efter att han gått igenom vad vi skulle förbereda inför tentan. Fred: So, we can pick any subject we want? Phil: Yes! Fred: Should we prepare our own project? Is this the exam? Phil: Yes! That is the only question, and I'm giving it to you guys now, so you can chose a project that fits you. Fred: ..and in the exam we have two pages to write down how we would go about.. öhh.. to make it work? the project? Phil: Yes! If you prepare your project in advance you will probably write the exam in less than 30 minutes, and probably get an A! Fred: Allright! Sounds good!
När det sedan kom en helt annorlunda tenta så strök jag bara över hans fråga och skrev det som jag hade förberett. Så antingen har jag fått ett A (för jag hade förberett mig bra och skrev allt jag skulle för att mitt projekt skulle funka) eller också har jag fått ett F. Hur det än går så känns det skönt att inte ha en tenta på ett tag nu. Gick förbi supermarchén på hemvägen. Köpte lite frukt, ketchup och en billig bordeaux från 09.
Ett Bordeaux vin utan märke, och med endast Cabernet Sauvignon druvor. Mycket märkligt. Det kostade endast 2.75€! Dessutom var det rätt gott. Inte för fruktigt, nästan strävt och träigt. Mycket gemytligt. Så till min left-over vegankorv och makaroner drack jag ikväll ett glas trevligt rött från denna mystiska flaska vin. Sen slog jag upp ett glas till och sippar på det medan jag skriver detta blogginlägg.
Kände mig jättehungrig när jag vaknade. Började göra några mackor, men kände mig inte sugen på det. Jag ville äta färsk rå veganmat. Detta fick bli en rå-söndag! Gick till butiken och köpte ekologiskt för 9 €. Fick mer än det bilden visar. 4 bananer till, några tomater, 5-6 morötter, en till broccoli, mer spenat, resten av vitlöken, 10 äpplen till och 2 mangos!
Bilden gör inte måltiden rätta. Det var en sådan underbar mix av fruktighet, sötma, mineral, jordighet och syrlighet.
