onsdag 2 mars 2011

En helt vanlig mnemonisk onsdag

Vaknade kl 08. Mediterade en halvtimme, sen duschen, frukost, kolla emailen, facebook, nyheter på webben och klä på sig. Hips haps så är klockan 09.30 och jag måste springa till skolan för att hinna dit till 09.45. Idag hade vi en till seg lektion med guy blackburn. Det enda som är underhållande med hans kurs är att han är så satans politiskt okorrekt. Han kommer från mauritius. Då och då glömmer han bort sig och berättar historier från sin tid i lyxhotell. Han berättar det som att det skulle hända just nu. Som att han har dessa samtal just vid denna tidpunkt. Han jobbar i afrika (på 80 talet) och ropar på personal av lägre rang: "hey BOY come here! Carry these bags!". Han förklarar för butlers på seychellerna att de måste göra allt gästerna vill: "Remember that you work for him now, he owns you now!".

Jag tittar mig omkring i klassrummet för att se ifall nån annan snappar upp på detta gamla apartheid snack.. men nej. Alla nickar och tycker det är bra tips. Jag har inte riktigt listat ut ifall majoriteten i klassen vill vara "den perfekta slaven" eller ifall de vill vara den som bossar över ett sånt ställe. Jag antar att de vill bossa. För så fort snubben pratar om pengar så kollar alla upp från sina papper.

Själv uppskattar jag nog själva aspekten av perfektion, mest i denna kurs. Att alltid sträva efter förbättring är något jag verkligen uppskattar. Men det har jag ju nämnt förut. Med likheten mellan holistisk new age och hårdbarkad affärsanda.

Som avslutning på lektionen visade Guy en film om framgång som använde sig av en mnemonisk teknik för att få folk att komma ihåg. Det var en enkel teknik där man relaterade uppfattningar och ord till bilder i en följd. Det är faktiskt nästan den teknik jag använde tidigare i veckan för att temporärt memorera innehåll och följd av två separata material inför tentorna. Problemet med denna teknik är att det bara sitter kvar i en vecka eller så.. eftersom allting bygger på följd så är det lätt att bryta kedjan. Själv brukar jag oftare metoden av att internt visualisera en sorts minnesträgård/ö. Där leder olika "portaler" längs olika stigar till mängder av riktiga och fabricerade platser. De fabricerade platserna använder jag till kunskap som jag tror mig behöva för framtiden. Då kan jag på ett sätt låsa in informationen utan att den påverkas av att jag besöker en verklig plats. De riktiga platserna använder jag istället för att memorera temporär information. T.ex. Om jag reser till min minnes ö, hoppar in i portalen till min lägenhet i Umeå.. så kan jag placera bilder och animeringar på olika föremål som finns i olika rum i min lägenhet.. Glömmer jag då bort en av sakerna i kedjan.. så kan jag bara vandra vidare till nästa objekt i rummet. För jag vet ju hur det ser ut!

När filmen nämnde mnemoniska tekniker så kollade Louise upp och tittade mot mig. På nåt sätt tycker jag att det är skönt att mitt vardagliga svammel verifieras från något annat än mig. Ofta får jag ett brett leende på läpparna när saker jag svamlar om tas upp i filmer, eller på föreläsningar eller dyl. Men, samtidigt har jag märkt vilken förvåning som uppstår runt omkring mig när mitt svammel blir rättfärdigat. Vilket får mig att undra ifall folk tror att jag bara hittar på allt jag säger. Nä, så är det såklart inte!! Sådär kan man inte resonera. Nu blandar jag ihop uppskattning och förvåning igen. hahaha!

Efter lektionen gick jag och några vänner på CAF (ungefär som soc) för att lämna in våra ansökningar om bostadsbidrag. Därefter skiljdes vi åt, de skulle gå till Carrefour, och jag gick en runda på stan. Hittade en ny väggbonad.

Till middag inmundigades ris och en mycket spicy grön grönsaks wok med ingefära & chili . Fick till en riktigt bra karmelisering på woken. Hittade faktiskt agave nektar på en affär inne i stan.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar