Tredjepersonsmåndag. Det var rätt kul, så det kommer en till.

Han vaknade tidigt men orkade inte kliva upp. Vevade upp persiennen för att släppa in lite ljus. Solen sken alldeles för starkt för hans nyvakna vampyrliknande ögon. Dessutom öppnade han sitt snedfönster i köket för att släppa in lite luft. Därefter skyndade han sig tillbaka till sängen för att njuta av en ledig förmiddag. Vinden blåste ilande kallt, men det stoppade honom inte att nästan omedelbart somna om igen. Fast egentligen somnade han inte, utan föll i någon sorts halv dvala, där drömmar och verklighet sammanflätades i en sömlös kompott av två separata verkligheter. I detta tillstånd upplevde han en väldigt lång dröm, vilket förvirrade honom och omtumlade hans tidsomfattning. Med ett ryck flög han upp ur sängen, bara för att inse att inte ens fem minuter har passerat. Han sätter på duschen, går ut i rummet igen, startar datorn, vänder sig om bara för att inse att badrummet är på fel sida rummet! Han vaknar av att han fryser. Klockan är nu 11 på förmiddagen. Med stor misstänksamhet utforskar han lägenheten för att försöka hitta en ofabricerad referenspunkt som bekräftar ifall han drömmer eller inte. Lägenheten går bevisligen inte att lita på. En liten promenad borde lösa konundrumet. Utanför banken möter han en klasskamrat som förklarar att hon inte kunde göra sitt bankärende då banken är stängd på måndagar. Han suckar bara. Går hem skriver ett kort ganska dåligt skolarbete. Funderar ett kort tag på ifall skaparna av inception också är förvirrade tänkare, eller om de bara driver med sympatisörer till den filosofiska skepticismen. Då ingen lösning uppenbarar sig, väljer han att tänka på politik ett tag istället. Efter att en intern debatt mellan anarkism och feminism slutat i ett vinklat oavgjort resultat, känner han att andan är rätt för att fortsätta på sitt arbete om världslig lyx. Arbetet blev verkligen dåligt. Linser och ris till stående lunch för att sedan med raska steg vandra mot eftermiddagslektionen. Väl framme tar han lite på måfå upp förmiddagspromenadens anomali med en god vän, lite sådär i förbigående bara, hon förklarar att banken ofta är stängd på måndagar.. vilket får honom att le. Promenader är bra ankare. Små lägenheter är det inte. Cogito ergo sum.. räcker som bevis en dag som denna, trots att han innerst inne vet att han vill ifrågasätta även det.