Torsdagen leder mot sitt slut. Idag har det varit en lugn och skön dag. Fick sova ut lite. Efter den sista zombie lektionen igår så firade klassen en killes födelsedag. Vi överraskade honom i hemmet, sjöng på franska, gav lite paket och drack en öl eller två. Därefter körde en bil karavan genom Troyes för att slutligen hamna på en lite finare pizzeria i stadens ytterkant. Där åt vi gott, skrattade och hade det trevligt.
Efter pizzerian närmade sig midnattstimmen. Många åkte hem och sov. Detta var smart. Några andra gick på fest, och sen på klubb. Kl 02.30 klev en sliten herre in i lägenheten för att äntligen äntligen sova. Anledningen att detta inte var första prioritering var att lite ånga behövde släppas ut!
Jag har tidigare i denna blogg argumenterat för det problematiska med att hämta bekräftelse utifrån. Detta försöker jag komma ihåg, men då och då sipprar det igenom små små saker som endast får betydelse p.g.a. deras kvantitativa karaktär. Under zombie veckan var det fyra små saker som tillsammans tydligen fick mig att tänka negativa självkritiska tankar. Jag hinner ofta inte med när sådana negativa virvelvindar motverkar timtals av meditation. På nåt sätt tycker jag fortfarande att omvärldens respons representerar, ja nästan reflekterar min essens. Jag vet såklart att detta är felaktigt, i alla fall till stor del. Men det kanske var de långa dagarna och lite sömn som fick mig ur balans.
Det som sänkte min moral var att jag vid två tillfällen jämfördes med en kändis, först med Paris Hilton, sedan med Shakira! Denna första och andra incidens tyckte jag var sanslöst roliga för stunden. Den tredje lilla saken som hände var att jag misslyckades med min redovisning på den sista dagen. Hamnade i nåt sorts regressionsstadie där jag tappade tråden och bara kände för att "krama" mig själv. Som tur var gjorde jag inte detta! Istället slog jag mig själv på benet med handen under redovisningens gång. Helt omedvetet, troligtvis för att peppa eller uppmuntra mig själv. Av alla 54 elever gjorde jag den sämsta redovisningen. Efter presentationen gav föreläsaren kritik till mig där han visade hur jag presenterat. Att jag varit ofokuserad, haft fel attityd och hur jag hållit på med min arm. Retrospektivt förstår jag såklart att det var konstruktiv kritik, men så uppfattade jag det inte för stunden då han inte gav någon kritik alls till någon annan elev. Den fjärde lilla saken som hände var att min grupp bestämde mötes tid på fredag innan jag hunnit gå till dem efter lektionens slut.
Detta var allt! Folk tyckte att jag har långt hår, jag misslyckades med en redovisning och fick inte vara med och bestämma mötestid. Jag skrattar lite för mig själv nu när jag skriver detta. Men i onsdags så fick detta mig att tappa en hel del självförtroende. Men jag tog den känslan, komprimerade den till en boll, hettade upp bollen med några öl och släppte ut allt i form av ånga!
Min plan för framtiden är att konstruera någon sorts bermuda triangel där jag enkelt kan låta skepp lastade med negativa tankar sjunka till havets botten för att aldrig mer återfinnas. Snabbt, enkelt och smidigt vill jag bryta detta negativa tankemönster. Medan jag arbetar på bermuda projektet ska jag ägna tid åt att läsa om presentationstekniker och NLP knep för att bli en bättre talare som inte rubbas av löjliga motgångar.
Efter pizzerian närmade sig midnattstimmen. Många åkte hem och sov. Detta var smart. Några andra gick på fest, och sen på klubb. Kl 02.30 klev en sliten herre in i lägenheten för att äntligen äntligen sova. Anledningen att detta inte var första prioritering var att lite ånga behövde släppas ut!
Jag har tidigare i denna blogg argumenterat för det problematiska med att hämta bekräftelse utifrån. Detta försöker jag komma ihåg, men då och då sipprar det igenom små små saker som endast får betydelse p.g.a. deras kvantitativa karaktär. Under zombie veckan var det fyra små saker som tillsammans tydligen fick mig att tänka negativa självkritiska tankar. Jag hinner ofta inte med när sådana negativa virvelvindar motverkar timtals av meditation. På nåt sätt tycker jag fortfarande att omvärldens respons representerar, ja nästan reflekterar min essens. Jag vet såklart att detta är felaktigt, i alla fall till stor del. Men det kanske var de långa dagarna och lite sömn som fick mig ur balans.
Det som sänkte min moral var att jag vid två tillfällen jämfördes med en kändis, först med Paris Hilton, sedan med Shakira! Denna första och andra incidens tyckte jag var sanslöst roliga för stunden. Den tredje lilla saken som hände var att jag misslyckades med min redovisning på den sista dagen. Hamnade i nåt sorts regressionsstadie där jag tappade tråden och bara kände för att "krama" mig själv. Som tur var gjorde jag inte detta! Istället slog jag mig själv på benet med handen under redovisningens gång. Helt omedvetet, troligtvis för att peppa eller uppmuntra mig själv. Av alla 54 elever gjorde jag den sämsta redovisningen. Efter presentationen gav föreläsaren kritik till mig där han visade hur jag presenterat. Att jag varit ofokuserad, haft fel attityd och hur jag hållit på med min arm. Retrospektivt förstår jag såklart att det var konstruktiv kritik, men så uppfattade jag det inte för stunden då han inte gav någon kritik alls till någon annan elev. Den fjärde lilla saken som hände var att min grupp bestämde mötes tid på fredag innan jag hunnit gå till dem efter lektionens slut.
Detta var allt! Folk tyckte att jag har långt hår, jag misslyckades med en redovisning och fick inte vara med och bestämma mötestid. Jag skrattar lite för mig själv nu när jag skriver detta. Men i onsdags så fick detta mig att tappa en hel del självförtroende. Men jag tog den känslan, komprimerade den till en boll, hettade upp bollen med några öl och släppte ut allt i form av ånga!
Min plan för framtiden är att konstruera någon sorts bermuda triangel där jag enkelt kan låta skepp lastade med negativa tankar sjunka till havets botten för att aldrig mer återfinnas. Snabbt, enkelt och smidigt vill jag bryta detta negativa tankemönster. Medan jag arbetar på bermuda projektet ska jag ägna tid åt att läsa om presentationstekniker och NLP knep för att bli en bättre talare som inte rubbas av löjliga motgångar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar