Varit ledig ett tag. Har inte gjort mycket alls. Det har varit underbart. Läst en hel del artiklar om kvalitativa forskningsmetoder. Inte skrivit något alls på min och Louise's mémoire uppsats. Men jag har planerat hela metod delen i mitt huvud. Under slutet på förra veckan skrev jag färdigt tre grupparbeten. Sen blev jag lite sjuk. Hosta och lätt feber. Tog några dagar av, och läste Terence McKenna's True Hallucinations - Being an Account of the Author's Exraordinary Adventures in the Devil's Paradise. Den snubben har en mycket intressant världsuppfattning. Han skriver väldigt väldigt akademiskt och avancerat. Det tar ett tag att komma in i lingot. Men det är underhållande. Han kontemplerar väldigt abstrakta verkligheter från ett naturvetenskapligt perspektiv. Många av de tankegångar han följer upp på, är väldigt filosofiskt förankrade. Jag fann hans skepticism väldigt underhållande, men samtidigt mycket mer selektiv än min egen. Trots alla hans eskapader rörande alternativa dimensioner och verkligheter verkar han tro att omvärlden är "verkligare" än vår tolkning av den. Vi har alla vår egen väg att vandra mot upplystheten. Jag förstår inte hans argument om att allt vi upplever är falskt, men att i denna falskhet eller dröm så springer massa enskilda och självstyrande verkliga individer runt. Hur kan verkligheten både vara falsk och verklig. Måste fundera mer på detta, kan vara något viktigt jag missförstått. Jag vill bifoga två citat:
"The continuum seemed to be shredding and ripping itself to pieces before his eyes, time and space swirling the artifacts of twenty-thousand years of human striving into a vortex of apocalyptic contradictions. In that state of fear and exultation, at the depth of the revelation of humanity's destiny among the stars, Dennis returned to our camp and noiselessly returned to his hammock, or awakened there from a dream of the same thing."
"Our self discoveries make us each a microcosm of the larger pattern of history. The inertia of introspection leads toward recollection, for only through memory is the past recaptured and understood. In the fact of experiencing and making the present, we are all actors."
Efter att jag läst ut boken så tänkte jag på Mark Twain's nihilistiska texter. Det jag vet om dessa texter är att de i stort sett representerar den raka motsatsen till McKenna's "spelplan" av ett oändligt antal individer i en obeskrivbar verklighet (vill nämna att stora delar av McKenna's texter försöker rationalisera utomjordingars existens och deras inblanding i mänskliga livsöden). Letade reda på min "att läsa lista" och skrev in Mark Twain's The Mysterious Stranger. Hittade ett utdrag på internet från kapitel 11 i den ofärdiga versionen av texten. Verkar mycket spännande:
"It is true, that which I have revealed to you; there is no God, no universe, no human race, no earthly life, no heaven, no hell. It is all a dream--a grotesque and foolish dream. Nothing exists but you. And you are but a thought--a vagrant thought, a useless thought, a homeless thought, wandering forlorn among the empty eternities!"
Jag har aldrig riktigt förstått nihilism. Om jag inte är riktigt arg, det vill säga. Men säga vad man vill om den, så är den i alla fall helt logisk i sitt resonemang. Jag kan läsa nihilistiska texter och kontemplera deras innehåll. Ofta samtycker jag med deras slutsatser, men kan aldrig riktigt greppa tanken om varför bristen på objektiv mening lämnar allt meningslöst. Det hela verkar ju vara något av ett cirkelargument som kretsar kring objektivitet. Kanske farbror Twain kan kasta ett poetiskt ljus över mina bryderier.
Idag känner jag mig väldigt nöjd och belåten. Var och handlade på ekobutiken tidigare idag. De hade fått in färska stora franska mangos. Efter dagens andra halvtimmes meditation käkade jag mango och drack grönt te. Det var en helt fantastiskt smak kombination. Jag kände mig manad att äta en till mango, så det gjorde jag. Nu är jag alldeles full av socker och mango energi, blandat med närapå en liter starkt grönt te. Funderade på att skriva en kort novell som utspelar sig på ett rymdskepp! Men insåg att jag säkerligen skulle ägna ett flertal dagar åt detta. Istället ska jag börja skriva på mémoir uppsatsen. Vill ju inte att Louise ska tro att jag bara latat mig. hahaha
"The continuum seemed to be shredding and ripping itself to pieces before his eyes, time and space swirling the artifacts of twenty-thousand years of human striving into a vortex of apocalyptic contradictions. In that state of fear and exultation, at the depth of the revelation of humanity's destiny among the stars, Dennis returned to our camp and noiselessly returned to his hammock, or awakened there from a dream of the same thing."
"Our self discoveries make us each a microcosm of the larger pattern of history. The inertia of introspection leads toward recollection, for only through memory is the past recaptured and understood. In the fact of experiencing and making the present, we are all actors."
Efter att jag läst ut boken så tänkte jag på Mark Twain's nihilistiska texter. Det jag vet om dessa texter är att de i stort sett representerar den raka motsatsen till McKenna's "spelplan" av ett oändligt antal individer i en obeskrivbar verklighet (vill nämna att stora delar av McKenna's texter försöker rationalisera utomjordingars existens och deras inblanding i mänskliga livsöden). Letade reda på min "att läsa lista" och skrev in Mark Twain's The Mysterious Stranger. Hittade ett utdrag på internet från kapitel 11 i den ofärdiga versionen av texten. Verkar mycket spännande:
"It is true, that which I have revealed to you; there is no God, no universe, no human race, no earthly life, no heaven, no hell. It is all a dream--a grotesque and foolish dream. Nothing exists but you. And you are but a thought--a vagrant thought, a useless thought, a homeless thought, wandering forlorn among the empty eternities!"
Jag har aldrig riktigt förstått nihilism. Om jag inte är riktigt arg, det vill säga. Men säga vad man vill om den, så är den i alla fall helt logisk i sitt resonemang. Jag kan läsa nihilistiska texter och kontemplera deras innehåll. Ofta samtycker jag med deras slutsatser, men kan aldrig riktigt greppa tanken om varför bristen på objektiv mening lämnar allt meningslöst. Det hela verkar ju vara något av ett cirkelargument som kretsar kring objektivitet. Kanske farbror Twain kan kasta ett poetiskt ljus över mina bryderier.
Idag känner jag mig väldigt nöjd och belåten. Var och handlade på ekobutiken tidigare idag. De hade fått in färska stora franska mangos. Efter dagens andra halvtimmes meditation käkade jag mango och drack grönt te. Det var en helt fantastiskt smak kombination. Jag kände mig manad att äta en till mango, så det gjorde jag. Nu är jag alldeles full av socker och mango energi, blandat med närapå en liter starkt grönt te. Funderade på att skriva en kort novell som utspelar sig på ett rymdskepp! Men insåg att jag säkerligen skulle ägna ett flertal dagar åt detta. Istället ska jag börja skriva på mémoir uppsatsen. Vill ju inte att Louise ska tro att jag bara latat mig. hahaha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar