Klockan är sent på natten. Jag är nyss hemkommen från krogen. Ikväll lyckades jag verkligen tappa bort nuet!
För jag förstår inte varför flickor ser mig som någon man bara kan dissa. Jag vet att jag är snäll och förstående, jag vet även att en hel del människor räknar med att jag ska styra upp saker, att jag ska se till att saker blir gjorda. Men på nåt sätt så hamnar jag i mitten av vägen när man väljer ifall högertrafik eller vänstertrafik skall gälla. Det kan ha att göra med min gyllene munk, som för övrigt bara har några dagar kvar att bubbla.. efter det har jag med enkel viljekraft löst ett väldigt trasigt sexuellt beteende..
..eller, det är det jag tror, för det enda jag vill göra är att..
Så hur konstruktivt är det egentligen att förbjuda förbjuden frukt bara för att känna sig bättre p.g.a. att man förbjuder förbjudenheter. Om det enda man tänkt är att långsamt, men hårt, falla tillbaka i gamla destruktiva mönster. Om det skulle vara kärlek jag söker så tror jag inte att fest kvällar som denna skulle fylla mig med lika mycket tomhet. Om det var kärlek så skulle jag inte sitta ensam i mörkret och betvivla min manlighet. Om det var kärlek så skulle jag inte se samtal och gemytliga möten som ett misslyckande.
Vad letar jag efter egentligen. Jag vill tro att jag ej endast letar efter sex. Jag vill tro att alla mina samtal innebär något annat än ett förspel. Men samtidigt så ser jag min ensamhet som ett bevis på min oförmåga att ens hitta en enda liten människa att dela en trasig torsdagsnatt med. Jag tror att min beslutenhet att fullborda munken.. en gång för alla.. har skapat ett scenario där min ensamhet på nåt sätt innebär en spirituell vinst.. trots att jag med all min kraft försöker motarbeta den.
Jag hör mig själv skratta åt de materiella bekymmer som fyller min hjärna på kvällar som denna. Må du för alltid finna ingenting, när du söker efter allting. O du konstiga människa som i natten vandrar hemåt bara för att låta nån annan känna sig säker. Jag tänker mig att jag är ett lejon, men den verkliga sanningen är att jag har insett att det jag erbjuder kanske inte eftersträvas.. Men det går ju inte att erkänna för sig själv.. så med en drunknande känsla kommer jag till insikten av att jag inte är så sköön som jag ibland tror mig vara. Jag är bara en vanlig människa som helt enkelt inte ryms lika bra som andra.. eller det gör jag nog, jag gillar bara inte sättet som min personlighet upplevs!
Haha.. din korkade nöt! Om jag hade lyckats med mina nattliga bravader så hade jag med mycket stor sanolikhet återberättat en liknande historie.. bara från ett annat perspektiv.
Summa summarum, jag måste sluta se livet i dess negativa anda..
Kan man tänka sig bedrövlig så borde man kunna tänka sig glad igen.. jag menar, vaf är egentligen skillnaden?
För jag förstår inte varför flickor ser mig som någon man bara kan dissa. Jag vet att jag är snäll och förstående, jag vet även att en hel del människor räknar med att jag ska styra upp saker, att jag ska se till att saker blir gjorda. Men på nåt sätt så hamnar jag i mitten av vägen när man väljer ifall högertrafik eller vänstertrafik skall gälla. Det kan ha att göra med min gyllene munk, som för övrigt bara har några dagar kvar att bubbla.. efter det har jag med enkel viljekraft löst ett väldigt trasigt sexuellt beteende..
..eller, det är det jag tror, för det enda jag vill göra är att..
Så hur konstruktivt är det egentligen att förbjuda förbjuden frukt bara för att känna sig bättre p.g.a. att man förbjuder förbjudenheter. Om det enda man tänkt är att långsamt, men hårt, falla tillbaka i gamla destruktiva mönster. Om det skulle vara kärlek jag söker så tror jag inte att fest kvällar som denna skulle fylla mig med lika mycket tomhet. Om det var kärlek så skulle jag inte sitta ensam i mörkret och betvivla min manlighet. Om det var kärlek så skulle jag inte se samtal och gemytliga möten som ett misslyckande.
Vad letar jag efter egentligen. Jag vill tro att jag ej endast letar efter sex. Jag vill tro att alla mina samtal innebär något annat än ett förspel. Men samtidigt så ser jag min ensamhet som ett bevis på min oförmåga att ens hitta en enda liten människa att dela en trasig torsdagsnatt med. Jag tror att min beslutenhet att fullborda munken.. en gång för alla.. har skapat ett scenario där min ensamhet på nåt sätt innebär en spirituell vinst.. trots att jag med all min kraft försöker motarbeta den.
Jag hör mig själv skratta åt de materiella bekymmer som fyller min hjärna på kvällar som denna. Må du för alltid finna ingenting, när du söker efter allting. O du konstiga människa som i natten vandrar hemåt bara för att låta nån annan känna sig säker. Jag tänker mig att jag är ett lejon, men den verkliga sanningen är att jag har insett att det jag erbjuder kanske inte eftersträvas.. Men det går ju inte att erkänna för sig själv.. så med en drunknande känsla kommer jag till insikten av att jag inte är så sköön som jag ibland tror mig vara. Jag är bara en vanlig människa som helt enkelt inte ryms lika bra som andra.. eller det gör jag nog, jag gillar bara inte sättet som min personlighet upplevs!
Haha.. din korkade nöt! Om jag hade lyckats med mina nattliga bravader så hade jag med mycket stor sanolikhet återberättat en liknande historie.. bara från ett annat perspektiv.
Summa summarum, jag måste sluta se livet i dess negativa anda..
Kan man tänka sig bedrövlig så borde man kunna tänka sig glad igen.. jag menar, vaf är egentligen skillnaden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar