Jag bor längst upp i ett litet hyreshus. Det tar 5-10 minuter att gå till skolan, och 10-15 att gå in till stan. Så, läget kunde inte ha varit bättre. Hela skolveckan har varit full av introduktioner och information om allt ifrån dataanvändning, till att öppna bankkonto och ansöka om bostadsbidrag. Även kvällarna har varit innehållsrika. På tisdagkväll samlades de flesta utbytesstudenterna vid en bowlinghall, där de bowlade ett tag för att senare dricka en öl och gå ut på stan. Detta medverkade jag inte i, då jag var som en zombie där på tisdagskvällen. Folk verkade ha haft kul, men jag tror inte att jag missade så mycket. Tänkte att jag får försöka mingla mer dom följande dagarna, så man hinner lära känna folk innan de låser in sig i sina grupperingar. Denna socialiseringsprocess har jag inte riktigt upplevt förut, men satsar ändå på att hänga ut så mycket som möjligt i början. En finsk vän påpekade detta fenomen med tidslås på vänskapsgrupperingar för några dagar sedan, och jag har även tidigare hört det omnämnas. Men däremot har jag egentligen inte upplevt det.. hmm.. finns mest troligt två dikotomiska förklaringar till att jag inte upplevt det (förutsatt att det är sant) 1). jag har lyckats sneaka mig in i grupperingar i efterhand, således är mina sociala färdigheter av den sorts oslipade diamant kvalitet som jag alltid hoppats att de varit.. eller 2). jag är så satans narcissistisk att jag aldrig sett mig som utanför, utan bara per automatik avfärdat folk som avfärdat mig.. det är aldrig att jag inte får vara med, utan istället dom som inte får chansen att umgås med mig. hahaha.. Ja, lite funderingar såhär på söndagseftermiddagen är rätt kul. Vid närmare eftertanke inser jag att dessa två idéer varken är motsatser till varandra eller de enda två möjligheterna för den delen. Mest troligt, rör det sig om nån sorts kombination. haha en narcissistisk manipulator.. trevligt.. då har jag diagnostiserat mig själv som psykopat, bara för att jag inte tänkt på att grupperingar av människor "låser sig" efter ett tag. Nä, så kan det ju inte vara.. kanske bara är en obotlig optimist..
Hursomhelst, på onsdagen möttes många utbytesstudenter och våra franska vänner på en restaurang i centrala Troyes. Kvällen hette "sampling of french products", vi fick köpa en bricka med diverse tilltugg. Jag skippade att köpa brickan då den bestod av olika ostar och charkuterier. Istället köpte jag en flaska vin och satsade på att snacka med folk. Lärde känna ett gäng tyskar, några holländare och en finska. Det var en mycket trevlig kväll. Allt känns fortfarande ovant och superspännande. Beställa på franska i baren, insupa atmosfären, kolla på alla människor och delta i upplevelsen. I love it. Snackade lite mer med fransmannen som visade mig min lägenhet. Edgar förklarade massa om fransk kultur, tillvägagångssätt och mentalitet. Mitt intryck efter denna första kväll med mina studiekamrater fick mig att dra slutsatsen av att på det stora hela så är mitt svenska liv rätt likt det som levs av mina franska motparter, de största skillnaderna är de små olikheterna. Jag ska utveckla denna idé ytterligare efter några veckor, då jag hunnit samla in mer information om livet i frankrike.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar