fredag 4 februari 2011

Resan - Något tar vid när något tar slut

Den 1:a februari 2011 var en spännande dag. Då anlände jag till min nya lägenhet i Troyes, Frankrike. Resan hit började några dagar tidigare, redan under söndagen den 31:a. Då lämnade jag Umeå med den södergående Ybussen. Detta kom att bli den andra Ybuss resan som resulterar i att jag hytter med näven i luften och förbannar min trögtänkta hjärna som lyckats ställa till med en sån otrevlig reseupplevelse. Jag är alldeles för lång för att sitta och sova i dom där pyttestolarna. Bussen är alltid fullbokad, så det går aldrig att sträcka ut benen. Sen är jag för snäll, för jag låter folk fälla ner sina säten. Jag resonerar med mig själv och tänker att jag ju ändå inte kan sitta med benen framåt, så då kan jag lika gärna låta den framför mig fälla bak sin stol. Varför ska två lida bara för att jag inte kan sitta bekvämt? Vid arlanda kliver en hel del folk av, så nu lyckas jag sova en halvtimme innan sthlm.

Måndagen spenderas i sthlm. Gemytligt spatserande och allmänt dagdriveri. Träffade min syster under förmiddagen. Vi lunchade på en vegan restaurant i gamla stan. Därefter strosade vi runt i stan och kollade lite affärer. Just ja, hann även tvärt möta min morbror. Det var en mycket trevlig dag.

Men när kvällen närmade sig så började jag bli sanslöst trött. Kände mig fortfarande lite sliten efter lördagens baluns, och en sovlös natt av bussterror gjorde inte saken bättre. Bestämde mig för att åka ut till arlanda och hitta nån schysst bänk att sova på. Sagt och gjort, men inte lika mysigt som jag föreställde mig att det skulle vara. Checkade in mina väskor och tänkte glida förbi säkerhets kontrollerna in till loungen! Stop! sa vakten. Här får man bara passera om man flyger kvällsflyg. Jaha, när kan en sån som mig komma in då? Tidigast klockan 04 påstår personalen, när planet avgår 07. Jaha, då var det ju bara att vänta då. Kl 22 somnar jag på en kall marmorbänk. Tio minuter senare vaknar jag av krampryckningar! Blodförsörjningen till hela kroppen hade tydligen kommit i kläm! När sockerdrickan avtagit beslöt jag mig för att med alla medel finna en bättre sovplats. hittade fyra stolar som stod lite avsides, dessa fungerade i några timmar som avlastning till min sargade kropp. Tror att jag somnade lite till och från, men jag är inte helt säker. Jag var så trött att jag inte kunde skilja på dröm och verklighet! Kl 02 ger jag upp och sätter mig och tittar ut i tomma luften istället, på nåt sätt är detta mer avslappnande än att ligga ner obekvämt. Jag estimerar att jag säkert fick 2h sömn.. men den var så utspridd att den knappt fungerade.

04.00 går jag igenom säkerhetskontrollen och inhandlar mat. Tänker att maten kan bota min nu helt apatiska varande tillstånd. Det fungerar! Red bull, frukt, kaffe, bröd. Nästan så man blev levande igen!

Träffar upp Louise på morgonen, vi bordar, och lyfter mot Frankrike. Somnade redan innan planet lyft! fick 1,5 välbehövliga timmar.

Väl i Frankrike reser vi med pendeltåg, tunnelbana och vanligt tåg. Före avgången med tåg till Troyes, äter vi lite mat på ett café utanför Gare de l'est. Jag beställer löksoppa och Louise en baguette. Allt känns spännande och fascinerande. Löksoppan visar sig bestå till hälften av ost, vilket inte gillas, men allt nytt omkring mig trumfar ostfadäsen.
På tåget mot Troyes finns två till svenskar, vi tjuvlyssnar lite på deras samtal och tror att även dem ska till Troyes och plugga.

Vi möts av franska studenter som tar oss till skolan för registrering. Därefter bär det av till lägenheten. Efter att ett avtal har undertecknats med hyresvärden flyttar jag in i min takvåning på 60 Ave Pierre Brosollette. Tror aldrig jag har sovit så skönt som första natten här. Just på slutet var jag mer zombie än människa.. sov kanske 3,5h från söndagmorgon till tisdagkväll.
En lång start på en ny upplevelse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar